En ingående titt på Mac OS X Lion 10.7

Apple har nu släppt en Developer Preview av nästa version av OS X, döpt Lion. Jag kunde inte hålla fingrarna borta, läs vidare för genomgång med bilder.

Jag funderade som hastigast på att spela in en video av Lion, men Apple har varit väldigt snabba med att få videositer att ta ned videor som visar hur det ser ut och fungerar. Jag väljer därför att hålla mig till text och bild.

Att skriva om ett helt OS är inte lätt, man vet inte riktigt var man skall börja. Det finns en hel del att täcka in. Dessutom följer det inte med särskilt mycket slutkundsinformation om nyheterna i systemet. Det gör det svårt att täcka in alla nyheter, och jag märker själv att jag hittar små och stora nyheter allt eftersom. Men jag skall göra mitt bästa.

Anledningen till att jag först och främst ville spela in video på gränssnittet har att göra med hur saker och ting rör på sig. Det finns mycket animationer och grafiska lösningar som helt enkelt hade behövt visas snarare än beskrivas i text. Men jag får göra så gott jag kan.

Installation

Jag började med att partitionera en hårddisk och sedan installera Lion. Installationen ser ut som den brukar. Jag tyckte det gick lite fortare än tidigare OS X-uppgraderingar. Det första som slår mig när Lion väl är uppbootat är den hemska bakgrundsbilden. Jag var aldrig förtjust i Leopards rymdbakgrund, men den här lila sörjan som föreställer ett stort berg är om möjligt ännu fulare. Enkelt bytt så klart, och lagom tills dess så gör du den andra stora upptäckten.

Utseende

OS X har blivit kantigare. Bort är knappar med runda sidor som förr. Det kan bäst liknas vid att knappar och interface numer har fått samma kantighet som iOS har, t.ex. på sina flip switchar. Dessa flip switchar återkommer för övrigt mest hela tiden i olika former. Jag såg först inte att det var just en sådan, men man vande sig fort.

Nästa sak som blir extra tydligt och som man vande sig fort vid var scrollen. Jag har alltid tyckt att scrollning har varit lite bakvänt. Fram tills nu har man scrollat nedåt för att sidan skall åka uppåt. Så har datorer fungerat sedan scrollen kom. I och med iOS så har vi vant oss vi att sätta fingret på skärmen och skicka iväg det som finns i den riktningen vi rör fingret. Hade iOS fungerat som datorer i övrigt så hade du t.ex. dragit fingret nedåt i Safari för att skicka sidan uppåt. Så är det så klart inte, och inte särskilt intuitivt. Denna funktion har nu hittat över till OS X, och det är mycket välkommet. Visst kräver det lite tillvänjning, men vi har trots allt lärt oss göra tvärtom i så många år. Med tanke på det så är jag förvånad hur snabbt man vande sig. Problemet för mig nu är att ha Lion på en dator och Snow Leopard på alla andra. Det kommer bli en lite rörig övergångsperiod känner jag. Scrollens nya funktion går enkelt att stänga av i Systeminställningar för den som inte vill vänja sig. Men jag inser rätt snabbt att hela Lion bygger på att du sveper saker enligt den nya metoden, så jag tror det är lika bra att du vänjer dig.

MÃ¥nga fingrar

Med tanke pÃ¥ hur Lion förlitar sig mer pÃ¥ rörelser än tidigare sÃ¥ börjar det nu bli krÃ¥ngligt att hÃ¥lla koll pÃ¥ alla touchkommandon. Det sätter sig säkert, men det är lite rörigt. Fyra fingrar fram ger Mission Control, fyra fingrar bak ger Expose alla fönster, fyra Ã¥t vänster ger dig första programmet i helskärm, fyra Ã¥t höger ger dig dashboard, fyra fingrar nyp ger dig Launch Pad, fyra fingrar zoom ger dig Expose skrivbord. Inställningen för tre fingrar är standard ”Svep öppnar Mission Control”, men det bör man ändra, annars har du dubbla kommandon. Jag vill ha ”Svepnavigering” där, vilket gör att du kan bläddra fram och tillbaka i webbläsare och förra och nästa mail i Mail.app, t.ex.

Mission Control

Mission Control är ungefär som en Exposé på crack. Den visar allt, och kan modifieras som man vill. Den visar program, fönster, skrivbord, dashboard och även Spaces om man använder det. Intressant är att Spaces inte längre är uppbyggt som förr. Tidigare låg det upplagt som ett rutnät där du valde antal skrivbord åt sidan och antal skrivbord nedåt. Nu är de bara virtuella skrivbord utan definitiv plats. Du har ingen översikt som tidigare, utan bara möjlighet att byta skrivbord antingen via kortkommandon eller via Mission Control.

Launch Pad

Sedan kommer vi till Launch Pad. Eller Springboard för OS X. Det ser ut och fungerar som i din iPhone/iPod/iPad. Här är för övrigt det enda lilla instabila jag hittat i den annars så stabila developer previewn. Grupperar du lite program i mappar så har Launch Pad en tendens att krasha, och du tas tillbaka till skrivbordet. Men det där fixas säkerligen till release. Men är Launch Pad något att ha? Jag vet inte. För det första insåg jag, likt på iOS, hur svårt det är att gruppera program i mappar. Och det kommer behövas, för det är lite svårt att hitta. Lägger jag alla Adobe-program i en mapp, eller lägger jag photoshop med iPhoto i en bild-mapp? Problem problem. Jag har så många sätt att dra igång program redan (Spotlight, Alfred, Namely, Shift-Cmd-A, Docken), att jag tror inte det är någon överhängande risk att jag kommer bli en hängiven Launch Pad-fantast. Lite som med dashboard. Tanken och funktionen är god, men jag har aldrig använt den till något seriöst.

Versions

Sen har vi Versions. Ett sätt att alltid ha revisionskontroll på dina dokument. Aldrig mer behöver du spara över ett gammalt dokument av misstag. Det kan lättast liknas vid en TimeMachine på programbasis. Stöd för detta behöver så klart byggas in i program, men det finns redan i några av OS X egna program. Du behöver inte ens spara dina grejer. Stäng ner programmet och öppna, så kommer det se ut som innan. Om du däremot sparar, så har du möjlighet att kolla bakåt i tiden bland tidigare sparanden. Så här ser det t.ex. ut när du sparat ett och samma dokument i Textredigeraren och sedan vill bläddra bland tidigare versioner:

Uppdaterade Program

OS X egna program har också fått sig en liten uppdatering. Det är tydligt hur iOS är influensen, och det är nog mer inspiration från iOS än jag först hade trott det skulle vara. Det märks på programmens fullskärmsmöjligheter och det märks på Docken som inte längre i

standardläge visar vilka program som är igång eller inte. Apple vill väl påstå att det inte spelar någon roll. Samma sak gäller när du startar om. Du kan välja att starta om och få upp alla program och fönster som var igång innan omstarten, likt iOS. Men låt oss ta en titt på OS X-programmen som fått sig en liten uppdatering.

Adressbok

Adressboken ser kanske bekant ut? Här har det lånats lite från iOS. Och visst det ser väl bra ut, och går helt i linje med hur grafiskt Apple vill att allt skall vara. Jag noterar även knappen nere till vänster som du använder för att välja om du vill ha ett uppslag i din adressbok eller bara en mindre ensidig variant. Här brottas Lion med lite inkonsekvent utseende.

Ovan kan ni se att uppslag är valt. Men till höger här kan ni se en skärmbild från inställningarna av Expose och Spaces. Det ser nästan likadant ut, med skillnaden att det faktiskt är Spaces som är valt, inte Expose. Medan det i Adressboken är två knappar så är det i Spaces-fallet en flip switch som står på just Spaces. Tittar man däremot snabbt så ser det ut som att Expose är nedtryckt som en knapp. Småsaker så klart, men det är lätt fixat. I det här fallet bör helt enkelt Adressboksknappen bli en flip switch likaså.

iCal

Kalendern har fått sig en liten iOS-ifiering den med. Flip switchen återkommer, och här ser vi även den nya fullskärmsknappen uppe till höger. Borta är den avlånga gråa knappen som likt den gröna stoppljusknappen inte alltid var tydlig med dess funktion. När du slår över till helskärmsläge så dras fönstret upp och flyttas till sin egen skärm, kalla det en egen spaces om du vill. Du navigerar till och från den antingen genom svep fram och tillbaka mellan öppna fullskärmsappar, via Mission Control eller genom Docken. Fullskärm är det nya heta och visar också på inspiration från iOS. I övrigt bjuder kalendern inte på några större nyheter utöver just gränssnittet.

Mail.app

Mailen har fått nytt interface den också. Det ser ut som i iOS på många sätt, och har man svårt för det så kan man enkelt slå tillbaka till klassiska utseendet. Även här erbjuds fullskärmsläge, och allt scrollande görs i den riktning fingrarna dras. Utöver nya ikoner har du fått en ny rad upptill som sammanfattar vad som ligger oläst i de olika kategorierna. Med den kan du via en liten knapp helt gömma den vänstra kolumnen om du så önskar. För ett extra iOS-ifierat utseende. I övrigt hittar jag inga direkta nyheter.

Safari 5.1

Safari är den där webbläsaren jag går till när inget funkar i någon annan webbläsare. Oförtjänt, då den faktiskt är riktigt trevlig och stabil. Även Safari har fått sig en uppdatering. Här är iOS-influenserna extra tydliga. Det är mycket svep fram och tillbaka när du navigerar, och du kan zooma likt Safari i iOS. En liten grej, men jag gillar det som fasen. Tvåfinger-tap zoomar in på det område du har klickat på. Mycket trevligt. Animationerna när man använder Top Sites och fram och tillbaka är snygga, snabba och ger verkligen känslan av fart.

Finder

Och sÃ¥ har vi Finder. Det svarta fÃ¥ret i OS X. FÃ¥ret som inte fÃ¥r nÃ¥gon kärlek. I alla fall inte rätt kärlek. Du kan fortfarande bara kopiera och klistra in, inte klippa ut filer. I övrigt har de slipat lite pÃ¥ ikoner, hörn och layout. Du har en ny vy, eller snarare en ny ”objektuppställning”, som de kallar det. Jag vet inte hur effektivt det är, men det ser rätt trevligt ut. Vad den gör är att den buntar ihop filer baserat pÃ¥ dina specifikationer. Sedan hamnar alla de filerna pÃ¥ en liten mini-cover-flow där du kan bläddra. Snyggt men för mig helt onödig. Jag är killen som vill ha allt i lista, med möjlighet att snabb sortera om pÃ¥ namn, storlek, datum osv. En sak som stör mig är att reglaget för att göra ikonerna i symbol-vyn större och mindre är borta. Jag använder den ofta (dÃ¥ jag jobbar med bilder), men nu är man dömd till Finderns inställningar av ikonstorlek. Jag hoppas den hittar tillbaka nÃ¥gonstans innan Lion kommer i finalversion. Finder har nu ocksÃ¥ en mapp som heter Alla mina filer. Den visar dig allt du har i din hemmapp. Avsikten är nog att du skall köra den här nya objektuppställningen med den mappen för att fÃ¥ ”översikt”. Jag säger icke. iOS gör sig ocksÃ¥ pÃ¥mint i och med att de gamla scrollbarsen saknas. De ser nu ut som i iPhonen, smÃ¥ grÃ¥ streck som syns medan du scrollar, annars försvinner dem.

Airdrop

En ny och trevlig funktion är Airdrop. Det är ett enkelt sätt för personer med Mac i samma nätverk att snabbt skicka filer mellan varandra. Airdrop ligger alltid till vänster i Findern och är redo att skicka filer. Jag har testat och är reserverat optimistisk. Jag har bara två maskiner med Lion på, så jag kan skicka filer fram och tillbaka. Jag skulle vilja veta om det finns metoder att skicka en sak till flera stycken. Mitt andra problem med Airdrop är att du måste bekräfta skickningen innan den går iväg, och sedan måste mottagaren i sin tur bekräfta mottagningen. Lite för många moment för att vara en enkel tjänst. Speciellt för mig som lever med Dropbox, där jag med shares lätt kan skicka filer till kompisar och kollegor, oavsett om de är på samma nätverk eller inte, och jag slipper rutor som frågar om jag verkligen vill skicka. Men det är bara jag. Vi får se hur det funkar i praktiken när det letar in på fler datorer. Hemma är trots allt alla Macar mina och på jobbet är jag ensam om att köra Mac. Det blir ingen Airdrop love med den förutsättningarna.

Systeminformation

Systeminformation har fått sig en liten grafisk uppdatering också. Lite mer överskådlig, och den separerar på hårdvara och mjukvara och ger dig lite snabbikoner upptill som tar dig till den viktigaste informationen. Lion skall föresten komma med Trim-support, som kortfattat skall hjälpa din SSD-disk överleva så länge det går, men trots att jag har en Trim-enabled SSD så står det i systeminformationen att Trim inte är aktivt. Vi snackar visserligen bara en developer preview, så det kan ju ändras till releasedatum.

Uppdatering: Det verkar som Trim-stödet just nu endast gäller Apples deras egna SSD-diskar. Folk som mig, med eftermonterad SSD har i nuläget ingen Trim-kärlek. Om så förblir eller om det kommer när Lion släpps är oklart.

Sammanfattning

OS X Lion är riktigt bra. Två saker står ut extra mycket. Först och främst är jag förvånad över hur mycket de plockat från iOS. De tog mycket mer än jag hade gissat. Det andra är hur stabilt och komplett Lion redan känns. Det är trots allt slutet av februari just nu och det skall inte släppas förrän till sommaren. Det kändes faktiskt såpass stabilt och komplett att jag efter några timmar med Lion på en separat partition bestämde mig för att köra en backup på min riktiga installation och sedan uppgraderade den. Det flyter på bra utan några större problem. Det saknas lite stöd från tredjepart, men det kommer snart. T.ex. är det bara Apples egna OS X-program som idag stödjer Lions fullskärmsfunktion, men snart gör alla det. Det finns även andra småsaker. Dropbox fungerar t.ex. inte riktigt med Lion ännu. Men det är inget som du inte kan lösa på en minut genom att kolla Dropbox forum. All in all så är Lion en mycket trevlig uppgradering. Datorer och operativsystem har sett mer eller mindre likadana ut de senaste tio åren. I Lion får man känslan av att resan mot nästa sorts mjuk/hårdvarukombo är på G.

Sist men inte minst, nu kan du skala om fönster i vilket hörn du vill. Äntligen

Mer om Lion hos:
Macworld 1, 2, 3, 4, 5

@lillerik på Mapple har också tagit en titt, klicka här för att se vad han tycker.