OS X blir skarpare med varje ny version som kommer, men det finns en komponent som är hopplöst eftersatt; Finder. Det finns flertalet Finder-ersättare och den som lovordas mest är Path Finder, så vi tar en titt.
Finder har på många vis sett likadant ut sedan OS X släpptes för snart tio år sedan. Funktionsmässigt har mycket lite hänt och även Apple fanboys har varit ganska så högljudda i sina klagomål på att Finder aldrig får sig en ordentlig och modern uppdatering. Grundläggande funktionalitet som att klippa ut och klistra in filer i mappar saknas t.ex.
Av den anledningen har många företag försökt sig på att utveckla ersättningsprogram. De kommer i många olika varianter och utseenden och det jag till slut bestämde mig för att testa, Path Finder, har uppenbart siktat på att se ut som Apples egna Finder. Till detta har de adderat en mängd funktioner som gör handhavandet på din dator lite enklare.
Utseendemässigt är det som sagt ganska likt Finder, men med en hel del extraknappar. Verktygsraden kan ändras och fyllas på med rejält många olika funktioner som Finder inte bjuder på. Till vänster har mapp-vyns om även den finns i Findern, men med undantag för att du i överkant har en drop-yta. Här kan du lägga en eller flera filer och mappar för att sedan dra dem ur ytan och släppa någon annanstans. Mycket bra om man inte vet vart man skall lägga filer, man släpper dem där och letar sedan fram mappen och släpper dem.
Du behöver egentligen aldrig använda mer än ett Path Finder-fönster. Det har ett mycket bra stöd för tabbar där du kan dra och släppa saker fram och tillbaka. Man har även möjlighet att köra dubbla vyer i samma fönster (även med individuella tabbar), lite Commander-liknande. Du har även runtom lite drawers, eller extrafönster du kan fälla ut. Där kan du ha vad du vill, t.ex. lista över senast besökta mappar, senast öppnade filer, en terminal, iTunes-biblioteket, visa processer, Coverflow, info-fält för metadata och mycket annat.
Slår man på alla drawers, på med infopaneler och delar vyn så ser det stundtals lite kaotiskt ut, men all den funktionalitet som erbjuds är stundtals så överväldigande att man både imponeras och förbryllas. Man får känslan av att Path Finder kan så mycket mer än vad du som användare kan lista ut. Tumregeln så här långt under den vecka jag har testat det är att svaret ofta är ja när jag undrar över om något går att göra.
Inställningsmenyerna för programmet är proppfyllda med olika val och det finns tyvärr flera olika ställen att ställa in saker. Det gör det lite bökigt att hitta ibland. Men trägen vinner och du kan ändra i princip det mesta. En tacksam funktion är möjligheten att själv bestämma vad som skall finnas i kontext-menyerna när du högerklickar på filer, mappar och skrivbord. Här kan du lägga in kommandon du använder ofta, mycket praktiskt.
Men man bör veta en sak. Du kan inte helt och hållet ersätta Finder. Det är mycket viktigt att säga. Det finns många inställningar i Path Finder för att göra Findern inaktiv på de flesta ställen, men då och då kommer du alltid dyka på ett vanligt Finderfönster, t.ex. när du skall spara filer inuti program.
Att inte Finder helt kan ersättas grusar upplevelsen en aning. Man får aldrig känslan av att Path Finder ersätter Finder, bara att det är ett program ovanpå som är djupt kopplat in i systemet. Det ger personligen en liten smutsig känsla av att man inte riktigt har koll och att man stökat till det i systemet. Men det är en vanesak, det lovar jag. För jag kommer ha svårt att gå tillbaka till vanliga Finder efter den här tiden.
Det är ett extremt kompetent program vilket resulterar i en lite blodig prislapp. En singel user license kostar knappt 40 dollar. Men det är mycket program för pengarna. Det går att testa i 30 dagar gratis och jag tycker definitivt att du bör prova om du som jag tycker Finder är så funktionsfattigt som det faktiskt är.
Relaterade inlägg:
Loading ...
Pingback: Sammanfattning av vecka 45 | Jezper.se