Någon gång om året slår det mig, jag studerade aldrig vidare efter gymnasiet. Det har gått bra för mig ändå, men jag kan inte skaka av mig känslan av att jag av ren lättja hoppat över något jag verkligen vill.
Som för många andra rör det sig först och främst om det gamla vanliga att inte veta vad man vill bli när man blir stor. Nu fyller jag snart 31 år och frågeställningen är lika aktuell nu som då. Om inte värre. När man var liten ville man åtminstone bli brandman, pilot eller astronaut, eller som i mitt fall civilingenjör. Nu vet jag inte vad jag vill bil.
Jag visste inte vad en civilingenjör var, och kan även idag tycka arbetsbeskrivningen för det yrket är aningen vag, men min fasters man var det och jag sÃ¥g upp till honom. Civilingenjör är inget som lockar idag, men jag har svÃ¥rt att sätta fingret pÃ¥ vad jag faktiskt vill göra. Jag funderar och funderar, och fastnar lätt i tankarna ”vad betalar bäst”, men inser att det inte är frÃ¥gan som behöver svar, snarare ”vad brinner jag för mest”. Problemet är att jag inte vet.
Kanske är det en annalkande ålderskris, men jag går och dras med ångest över att ha slarvat bort över tio år på att inte studera till något. Vad som helst. Om man inte vet vad man vill bli så finns det mängder av studier som åtminstone är intressanta eller som ger mig bra grunder för den dagen jag faktiskt vet.
Sen får man inte glömma Svensson-faktorn. I oktober har jag jobbat på samma tjänst och företag i tio år, man har vant sig vid sin vardag, stadig inkomst, sin vardagssäkerhet. Ekonomin går ihop, vilket inte alls är en självklarhet för alla i Sverige 2011. Men att lämna denna rotade säkerhet för att kasta sig ut i något betydligt osäkrare känns vid första tanke helt vansinnig, men i samma veva kan jag inte sluta tänka på det.
Tanken på att leva på studielån och nudlar tog emot för tio år sedan och tar emot ännu mer idag. Väljer man dessutom en större utbildning så är man inte klar förrän man närmar sig medelåldern. Att vara nyutexaminerad när man är gammal låter inte särskilt lockande. Men att sitta outexaminerad när man är gammal låter lika lite lockande.
Med mediagymnasie som senaste utbildning har jag en lång väg att gå för att plugga något som är intressant. Jag tittade in på studera.nu och insåg snabbt att informationen om hur man kommer igång med studier lämnar en del att önska. Svar på grundläggande frågor och praktiska tillvägagångssätt är som bäst otydliga. Min gymnasietid bestod mest i att filma, fota och photoshoppa, något som gick ut över resterande ämnen. Svenska A, Matte A, Natur A, Historia A, Engelska A. Det är ungefär vad jag fick studera utöver mediaämnena. Hade jag fått gå om gymnasiet hade jag gått något annat. Men det finns inga redoozies, man får gilla läget och göra vad man kan åt det när man kan, vilket är nu och framåt.
Så, vad skall man göra?
Ja, det är en bra fråga. Att kasta sig ut ur arbetslivet när man vant sig vid en viss levnadsstandard känns tufft, men kanske nödvändigt. Första frågan man ställs inför är om man skall plugga heltid eller deltid. Det går snabbt upp för mig att det är heltid som gäller om man verkligen vill byta bana och fördjupa sig i något. Kvällskurser verkar endast vara korta enstaka introduktionskurser till ett visst antal ämnen.
Att jobba på dagarna och plugga på kvällarna känns fel av två anledningar. För det första kan man inte äta kakan och ha den kvar, för det andra känns det som man inte har vågat ta steget fullt ut, att man inte litar på sig själv nog för att faktiskt satsa.
Men det är samtidigt svårt att satsa när man inte vet på vad. Min första tanke gick till journalistik. Jag gillar att skriva men inser dagligen mina begränsningar i det skrivna ordets konst. Journalistiska programmet på Göteborgs Universitet kräver en del förberedelser innan jag ens kan söka, som t.ex. 60 högskolepoäng redan innan antagning. Vidare krävs också grundläggande behörighet (godkänt gymnasiebetyg?) samt högskoleprov. Med förutsättningarna min gymnasieutbildning lämnat mig är jag medveten om att jag behöver studera innan jag kan studera, men vet liksom inte riktigt var jag skall börja.
Så, som titeln på detta inlägget lyder: fråga till dig, dig som läser detta.
Hur har du gjort?
Pluggade du direkt efter gymnasiet?
Har du jobbat några år för att sluta och börja plugga?
Har du bytt karriär?
Hur gick du till väga?
Hur löste du ekonomin?
Många frågor blir det. Jag är mest nyfiken på hur andra har resonerat runt detta. Vem vet om det blir journalistutbildning för min del, men jag måste börja någonstans och det kändes bäst att börja här.
Svara gärna i kommentarerna eller skicka ett mail till jezper@jezper.se
No related posts.
Loading ...
