Golf R32

För ca. 9 månader sedan bestämde jag mig för att göra mig av med min Saab 9-3 -03. Den hade gått ca 17.000 mil och jag tyckte det var dags att byta innan den blir helt osäljbar. Samtidigt fick jag den briljanta idén att man borde ha en tvåsitsig cabriolet. Antingen nu innan man blir medelålders och får barn, eller så får man vänta tills man är gammal och barn är utflugna. Så jag slog till på en Mercedes SLK -05. Anledningen till att jag valde just denna bilen var att den hade plåttak, något jag kände var bättre med tanke på svenska förhållanden, där vintrarna ibland kan bli lite ruffiga. Inte visste jag då att vi skulle få den värsta vintern på gud vet hur många år. Men bilen tog sig igenom det galant, även om det är lite bökigt att hitta vinterdäck till dess ovanliga dimensioner.

Våren kikade fram, taket åkte ner så fort det var torrt. Sedan hände något. Jag fann mig själv sittandes på Blocket och leta bilar av i princip allehanda slag. Allt från minsta lilla fyrsitsiga miljöbil upp till Audi A8:or. Jag tog mig en funderare och kom fram till att jag saknade de praktiska möjligheterna med att ha en bil som rymmer mer än två personer och en kasse mat. Nu hann jag inte spela så mycket golf på hösten 2009, men de få gånger jag gjorde det så låg drivern t.ex. nästan böjd i bagaget på SLK:n.

I alla fall, jag bestämde mig för att mitt förhållande med min cab skulle vara ett kort sådant och att jag faktiskt skulle ta och byta bil. Så vad skulle jag ha? Jag gillar att köra bil, jag gillar bilar med kraft, men jag gillar också att eco-driva och få ner förbrukningen (har blivit en liten sport för mig till och från jobbet). Jag var redigt insnöad på en Opel Insignia OPC, 4-hjulsdriven med 325 hk, men skiftade kraftig och kunde 30 minuter senare sitta och titta på VW Polo Bluemotion som drar under halvlitern per mil.

En dag på Blocket sprang jag på en annons för en Golf R32 av 2006 års modell. En silverfärgad med fem dörrar. Fyrhjulsdriven V6:a på 3,2 liter och 250 hk. Bilen stod bara några minuter ifrån där jag jobbar och jag drog därför dit på en lunch för att titta på den. Jag borde ha känt mig själv bättre, men efter en provtur i denna bilen var jag helt fast. Det var redan done deal.

Tre dagar senare var alla papper fixade och jag lämnade en opraktisk men underbart skön cab på bilfirmans parkering och tog istället med mig en redigt pigg bil som lastar både folk, prylar och golfklubbor.

…och nu kanske man kan handla nÃ¥got pÃ¥ Ikea igen, nÃ¥got som man kan fÃ¥ hem.

Bilen då? Jovars, törstig, men jag kör såpass lite per år att det inte spelar så stor roll. Men som nämnt, jag ser eco-driving som en sport och får ändå ner förbrukningen till rimliga nivåer. Wtf, eco-driva när man köpt en bil med pulver i, tänker du. Jag trampar på rejält när det passar sig, men att kryssa motorväg med aktiv körning är bara onödigt. Som så mycket här i Sverige så är lagom alltid bäst.

Är du det minsta intresserad av bensinförbrukning och eco-driving sÃ¥ bör du ta och läsa mitt inlägg ”10 sätt att sänka din bensinförbrukning”.