Visst är det konstigt. Den kategori av TV-spel som till synes verkar störst i hela världen är spel där man krigar. När blev det okej att döda på skoj?
Med risk för att vara lika delar PK och grinig gubbe. Här om dagen när jag spelade Black Ops så slog det mig plötsligt, jag sitter här och leker krig. Jag skär halsen av folk, belönas för att träffa folk rätt i huvudet och har ingen som helst respekt för liv. Självklart är det ju bara ett TV-spel, ingen kommer till skada. Eller ja, om man inte är mottaglig för TV-spelsvåld vill säga, och det sägs ju folk vara, ofta unga. Nu kommer Black Ops visseligen med en 18-årsgräns, men är det ändå lämpligt att döda för nöjes skull?
Visst är det bättre att folk dödar i TV-spel än på riktigt. Men när blev döderi ett kulturnöje? Vi tittar ju också på film där folk dör oftare än inte. Krigsfilmer har det ju dessutom gjorts en och annan. Fast i krigsfilmens värld handlar det ofta om att porträttera en historisk händelse, och med det har den också ett existensberättigande, man lär sig OM men kanske inte AV sin smutsiga historia. Men i spelets värld är det du som skall döda. Knappast för att få bättre insikt i eventuella historiska händelser som utspelar sig.
När dödande är så impopulärt som det är, hur kommer det sig att det dominerar spelmarknaden? Vi gamers är ju generellt inga våldsamma typer. Så varför vill vi spela krigsspel?
Jag kan bara komma på en anledning; taktik. Det är det taktiska tänket som gör ett krigsspel roligt. Att behöva tänka för att överleva. Ett bra krigsspel kräver mer eller mindre taktiska beslut hela tiden. Tvärtom så kräver ett dåligt krigsspel inte mer än att du matar så många kulor som du kan. Sen kan det ju faktiskt vara så att det ger lite mer förståelse för historiska händelser när man får ta del i dom på ett unikt sätt som skiljer sig från det man ser hända på film. Å andra sidan stannar man sällan upp i ett krigsspel och tänker efter. Man är mest hela tiden adrenalinfylld krigshjälte som då och då svär över att de kört fast på ett ställe där de dödas hela tiden. Personligen reflekterar jag rätt lite över kriget i sig i krigsspel. Jag imponeras av kreativa banlösningar, snygga vyer och bra kontroller. Knappast något soldaterna i svunna krig tänkte på.
Jag dömer ingen, jag spelar ju krigsspel själv. Jag är bara lite undrande till varför jag gör det. Mina tre spelpassioner är bilspel, plattformsspel och krigsspel, i den ordningen. En brokig skara spelpreferenser. Nu är det så klart inte bara i krigsspel man dödar. I Gears Of War och Halo skjuter du på utomjordingar, i Mario stampar du sköldpaddor och i ice Climber klubbar du isbjörnar. Men där är det i ena fallet utomjordingar, det tycker vi är helt okej, och i andra fallet är det gulliga figurer i söt grafik. Det är också okej. I krigsspelen finns det få saker som förbättras så mycket som hur verklighetstroget det skall se ut. Spelen blir mer och mer grafiska och våldet mer utstuderat, allt med avsikt att öka realism.
Kommer jag sluta spela krigsspel? Nej, inte så länge det är kul att spela. Och jag är ingen våldsbenägen människa och anser mig inte befinna mig i närheten av någon riskzon att påverkas av spelen jag spelar. Jag kör inte bil som i Burnout heller, och den dagen jag reser till Svalbard skall jag bara titta på isbjörnar, inte knacka ner dom. Men frågan kvarstår. Varför är det så kul?
Har du själv någon gång reflekterat över TV-spelsvåldet? Hur resonerar du?
Relaterade inlägg:
Loading ...
Pingback: Sammanfattning av vecka 46 | Jezper.se