Mumsig färg med bismak

Inte en dag för sent att iPhone Pro-modellerna äntligen får någon roligare färg än bara mörkt, ljust och närmast homeopatiskt framavlade nyanser.
Orange råkar vara en favoritfärg, så visst kan jag vara partisk, men jag vågar ändå påstå att detta är den snyggaste iPhone Apple gjort. Den märkliga baksidan med den lilla keramiska rutan stör mig inte heller, snarare tvärtom. Den bidrar till en utility-känsla, vilket känns rätt för en produkt som ska heta “Pro”.
Egentligen hade jag tänkt hålla mig till att kommentera färgen på Pro, men eftersom iPhone Air faktiskt är en helt ny produkt i en helt ny kategori är det svårt att låta bli. Det är ett snyggt objekt med hög vill-ha-faktor, men ser samtidigt ganska svår ut att hålla i och skyltar tydligt med sina kompromisser. Framför allt på två områden som nästan alla skulle sätta på topp fem över viktigaste funktioner i en telefon: batteritid och kamera. Här har Apple (än en gång) på sin jakt efter tunnhet landat i en produkt som både har sämre batteritid och en mer begränsad kamerauppsättning än på länge. Vem är det egentligen som är beredd att offra det?
Sånt här tyckte jag var genuint roligt att grubbla över förr, men just nu känns det mest avslaget. Entusiasmen för Apple är på en all time low. De har inte förvaltat sitt arv särskilt väl och de har inte hanterat övergången från underdog till ett av världens största företag särskilt taktiskt. De har gjort sig ovän med i princip en hel värld av utvecklare och kompromissar sedan länge hejvilt med sina egna produkt- och designprinciper.
Men framför allt, eftersmaken av Tim Cooks upprepade rövslickeri av Trump är så genomträngande att den nästan letar sig över till min egen gom.
Anil Dash skrev förresten ett mycket bra inlägg om detta.